ÄNTLIGEN KAN JAG LEVA SOM EN VANLIG TJEJ...

"Hela min barndom mådde jag illa. Jag kräktes ofta och var trött. Ibland kändes allting bra men jag var nog inte som alla andra barn. Det var först när jag blev 12 år som en läkare
i Östersund såg till att det gjordes en njurbiopsi. Då fick jag reda på att jag led av en ärftlig njursjukdom som heter Juvenil Nefronophtis som innebar att de små blodkärlen i njuren
inte fungerade som de skulle, de kunde inte rena kroppen i takt med att jag växte. Jag led alltså av en förgiftning som i och för sig kunde medicineras, men jag fick också veta att jag måste genomgå en njurtransplantation, när jag blev vuxen om jag skulle kunna överleva.
Det är ett ganska tungt besked för ett barn.

Hela min ungdom var alltså präglad av att jag var sjuk. Jag åt mediciner och fick åka
till Huddinge sjukhus för att kolla upp mina njurar. Skoltiden var jobbig, men jag
kämpade på. Jag gick till skolan varje morgon och kom hem 15.30. Gick och la mig tills
det var middag klockan 18, sen var jag tvungen att gå och lägga mig igen. Jag sov alltså 13-14 timmar per dygn.

Trots medicineringen vaknade jag varje morgon och var illamående och kräktes. Vissa
nätter vaknade jag även av att jag hade kramp i vaderna och att det sved på framsidan av låren på grund av att jag kliat sönder huden. Alla dessa orsaker ovan berodde på att jag
hade väldigt mycket urinämnen i kroppen vilket vanligtvis försvinner när man kissar.
Jag ville fort bli mer vuxen så jag kunde få bli transplanterad och leva som en vanlig tjej.
Sen kom den lyckliga dagen äntligen. Pappa ställde upp som donator så jag fick den ena
av hans njurar. Jag låg inne på sjukhuset i tre veckor med min nya njure i mig och ganska snart märkte jag hur mycket bättre jag mådde. Att inte längre må illa!

Jag har gått ut gymnasiet med bra betyg. Jag har nu också läst klart på universitetet
och har en magisterexamen i beteendevetenskap med inriktning socialpsykologi.
Just nu söker jag jobb samtidigt som jag studerar en utbildning på distans inom riskhantering. Jag äter medicin två gånger om dan för att min nya njure ska må bra,
och jag är aktiv i Njurföreningen här i Västerbotten och i ungdomsarbetsgruppen
i Njurförbundet som är vår riksorganisation.
Jag kan tacka min pappa för att han kunde donera sin njure till mig, men alla andra
som lider av obotliga njursjukdomar kanske inte kan lösa det inom familjen på det viset. Därför känns det mycket angeläget att jobba för att fler skriver på för donation av organ.
Det är ju en frivillig handling man gör men jag vet om inte annat vilken nytta
ni gör ni som ställer upp!

Många av mina kompisar har blivit transplanterade med nekronjurar (från avlidna)
och de lever, precis som jag, som vanliga tjejer och killar tack vare det. Jag är överlycklig för att vi har kunnat dra igång den här kampanjen Take all of me - just här i Västerbotten. Nu ska vi visa vad vi kan här i norrland för resten av Sverige!"